I kvällssolen sitter en man och spelar en monoton melodi på
flöjten. Ur en kruka reser sig sakta en orm och vaggar fram och tillbaka.
Mannen tar upp ormen och placerar den på marken bredvid krukan. Några
turister står och tittar. En av turisterna blir rädd och vågar nästan inte
titta. – Hur gör karln för att inte bli biten?
Mannen är en ormtjusare – ett av de äldsta yrkena i många länder.
Ormtjusare är mest vanligt i Sydostasien, i länder som Indien, Pakistan,
Bangladesh, Sri Lanka, Thailand och Malaysia. Man kan även finna ormtjusare
i Nordafrika, Marocko, Tunisien och Egypten. Ormtjuseri är förbjudet i många
delar av världen. I Indien är det förbjudet sedan 1991. Men förbjudet följs
inte av alla. Hundratals ormtjusare som bryter mot det. Men det händer inget
om de flyttar sin verksamhet till mindre besökta platser utanför de centrala
delarna.
I Indien anses ormtjusare vara heliga män som på något sätt har kontakt
med en gud och inom hinduismen så är ormar heliga, speciellt kobror, vilka
är den vanligaste ormen för ormtjusarna. Förr i tiden så jagade ormtjusarna
sina egna ormar i vildmarken men nuförtiden köper de istället ormen av
ormhandlare, som specialiserat sig på att fånga och ta hand om reptiler för
bl.a. försäljning.
En ormtjusares vardag består i att åka runt på marknader och festivaler
för att underhålla och tjäna pengar. Ormtjusaren förvarar ormarna i lådor,
krukor, korgar eller säckar. De måste också träna ormarna innan de möter en
publik. De flesta ormar som ”uppträder” är mycket giftiga. Det är liksom det
som är det magiska med ormtjusare. Hur gör de för att inte bli bitna?
I norra Afrika brukar ormtjusaren låta sy igen ormens mun så att den inte
kan hugga. Öppningen tillåter endast tungan att åka ut och in. En del
människor tror nämligen att ormens gift kommer från tungan och inte från
tänderna. En annan anledning till att den håller sig lugn är att en orm får
lära sig att flöjten är hård och att det gör ont om den inte lyder
ormtjusaren. I några fall kanske ormen har fått tänderna utdragna.
Ormen svänger på kroppen men frågan är om den egentligen hör någon
musik. Ormarnas hörsel är begränsad. De saknar ytteröra, men innerörat kan
uppfatta toner under 700 Hz. Ormarna är också känsliga för vibrationer.
Sannolikt är det så att det är flöjtens rörelser som hypnotiserar ormen till
att svänga.
Trots detta magiska skådespel är ormtjuseri något som sakta börjar
försvinna. Allt färre personer strävar efter att försörja sig med hjälp av
denna konst. Samhällets tekniska utveckling skapar istället andra mer
lönsamma sätt att tjäna pengar samtidigt som den skapar nya intressen. Men
trots detta är och kommer ändå ormtjuseri alltid att fascinera och
trollbinda oss vanliga människor som är rädda för ormar och inte vill
tillåta oss att tro att det finns knep för att undvika de dödliga betten.
|